Hur älskar man sig själv?

 

Man ska göra saker som man älskar. Men man ska också acceptera sig själv då när man inte skulle orka göra saker som man älskar. Ska man sen göra dom där sakerna ändå? Fast man inte ska orka. Ibland är det bättre att låta vara, bara bli under täcket. Ibland är det bättre att ge sig själv en liten smisk och fara ut i världen. Var går gränsen? Att göra eller inte göra. När älskar man sig själv och när är man för snäll eller för sträng?

Idag är att det är dags att starta en self-luv journey. Ska på samma gång också lära mig vad det betyder.

Pastell-era


Ja e fri nu
Typ
Kan live va färgat i pastell nu?
Sku ja ba kunna

Mina idéer snurrar i huvudet. En sångidée, oh jag vill ut och dansa. Det är fint väder, alla är ute. Jag borde vara där, med mina vänner. Avundsjuka, jämför mig med andra, för trött för att funktionera.

För rädd för att göra en plan, vill inte svika mig själv.

Men ja e fri nu o alltid
Ja sku ba kunna
O däffö ska ja bara

Ändrade färgerna till pastell

 

Men vad om det inte skulle finnas några krav
Inga krav på att få saker färdiggjorda, inga krav på att det ens ska bli bra
Det är inte ens ett krav att följa planen, det är bara ett försök
Ett försök att börja leva?

Jag lever redan nu, men är jag nöjd med mitt liv? Det finns stunder då jag skrattar, då nuet är det enda som finns. Men jag vet alltid, i mitt bakhuvud, att den stunden kommer att sluta.

Det är den där känslan som kommer när jag går hem. Tunga, tålmodiga steg. Jag vet att jag kommer att lägga mig i min säng och känna det. Alternativt ignorera det.

Ändrade färgerna till pastell. Kanske jag bara blir för lätt påverkad av trender, eller kanske det symboliserar något. Jag känner det fortfarande, det där att det inte kommer att bli bra.

Men jag vill börja tänka i pastell. Om inte nu, så när?

 

 

Säg att jag är okej


“Säg att jag är okej” fasen
En säker väg till olycka

Jag känner inte dig
Men titta hit
Titta på mig
Titta men se inte

Jag är synligast i världen
Kräver antingen beröm
Eller förväntar ogillande

Jag känner inte dig
Men titta på mig
Visa att jag är okej

Stirra på mig
Så att jag kan springa iväg

Titta bort
Så att jag kan känna
Hur du ignorerar

Titta hit
Men snälla se inte
Titta hit
Men inte för länge

En man stirrar på min rygg
Han existerar inte
Blickar bombaderar mig från alla håll
Men ingen är där

Jag känner inte dig
Men säg att jag är jävligt okej

Söker efter blickar
Blickar är min drog

 

En för smärtsam vana

 

Jag visste inte

Kunde ana men inte klart veta

Att du skulle vara orsaken till att jag skrattar

Men också gråter

 

Att du kunde vara orsaken

Till att jag känner mig omfamnad

Men också avvisad

 

Det handlar inte alls om dig

Aldrig har jag hört mitt ego skrika så hårt

Det är en så stor bit

Att erkänna

 

Du menar inte illa

Aldrig har du menat illa

Jag tolkar fel

För att jag vill

För att det är min vana

 

Den vanan tar för ont nu