En fot i tonåren.

 

känner mej som 14-åriga inkku

som int blev bjuden ti fester o tyckte synd om sej själv

skrolla på fb o grät fö att alla andra hade mycke koolare liv

 

tänker på att radera min blogg o insta o alla sociala medier

finns dom fö nån annan orsak än längtan efter validation och distraktion?

 

möglande. patetisk. nolifer.

 

De e helt okej.

 


Ja o Sanna gjorde en podd.

Vakna klockan åtta.

 

Kan int sova så ja skriver

Måst vakna klockan åtta imoron på moron

De e helt sjukt

Ja vaknar aldri så tidit nuförtiden

De e oxå helt sjukt

 

Tänk att man allti vakna så tidit i gymansie. O sen fo ja ti aalto-universitetet o fortsatte va helt jättedukti. Eller nåja, ja hade också dendär - holy shit madafaka, nya kaverin o unzunzunz every night! - fasen då.

Ja sen sluta ja va så dukti fö ja kom på att ja int ens ville vara de. Så sen fo ja utomlands o fatta hu mycke ja allti ha fösökt att va dukti. Uj.

Sen fortsatte ja känna så en stund till - ja fo ti Helsingfors uni. Men sen fatta ja igen att ja int orka eller ville va dukti. Ja ville int någo som va där.

Så nu e ja här. Vakar. Sover ti sent. Tre månader ha gått o ja ha gjort varierande saker. Många gånger fari hem ti mamma fö att gråta, ibland fått helt sjukt enlightened fiilis, ofta oroa mej.

Men ja, ja sku tänka mej nu att ja börjar komma över dedär att ja sku borda fösöka verka som en siisti o put together o bra människa.

Fö de räcker ju att ja vet att ja e siisti o absolut int put together men i'm getting there.

 

Saknar int att vakna klockan åtta

Men ja saknar att ha en orsak fö att vakna

Men de har ja nufötiden

Oftast

O de e helt sjukt kiva

 

Litar på det som komma skall.

 

Frankfurt, 2016
 

Saker som jag aldrig ens vågade tänka. Jag blir en dansare. Och mycket mer.

Nu är allt öppet. Och det kan antingen leda till att jag går mot det öppna eller

Så går jag mot det slutna

Det beror helt på mig själv

Om jag gör val, bara på grund av att de känns rätt, då blir det rätt

En dag i taget för att

Lära mig att inte känna mig skyldig eller dålig. Kunna njuta av livet, göra saker som inspirerar mig och gå framåt. Hitta något som jag vill göra, göra det. Gå framåt, ett steg i taget. Lita på att det kommer att gå bra. Inte stressa om framtiden, inte stressa om idag. Göra det jag gör, fullt engagerat. Gå hit, gå dit, bara för att, bara för att jag vill. Det finns ingenting jag måste göra, men saker som jag vill göra. Acceptera hur det är och inte panikera. Ta det lugnt och gå mot rätt håll. Lära mig att släppa loss av tankar så som: “jag borde, jag borde inte”. Det är tillräckligt bra om jag fortsätter vara inspirerad, fortsätter drömma, fortsätter göra saker som inspirerar mig. Då går jag mot rätt håll.

Hektiska tankar

Dom behöver tid

Från en dag till en annan.

22.3.18

Jag känner mig konstig. Vet inte vad som har hänt i mitt liv eller i mig, men jag har sett så många av mina fula sidor på siståne. Den som behöver uppmärksamhet, mer och mer, inget är tillräckligt. Den som ser negativt på sin framtid, känner sig nere. Den som inte har några drömmar eller mål att nå. Den som känner sig tom när hon vaknar.

Jag är lost. Nu mer än någonsin. Jag gör ingenting och är lost. Jag vet inte vart jag ska gå. Hela tiden rädd. Och oroad. Hur kom jag hit? Jag valde det själv.

Jenna frågade idag efter dansen hur det går med mina framtidsplaner. Jag sa att jag inte vet vad jag ska göra och att jag känner mig deppig. Hon frågade om jag har sökt till teak. Jag sa nä. Hon sa att dans nog är min grej, att jag ska söka överallt, utomlands. Att jag bara ska pröva på allt. Tänk inte.

Jag vill vara god och göra goda saker. Och jag vill hitta min plats.

25.3.18

Mitt liv kommer inte att vara ett normalt liv. Jag är inte gjord för det normala livet. Vad är ett normalt liv, jag vet ej, men onormal, det vet jag att jag är. Och jag vet att det är det vi alla är, innerst inne.

Jag drömmer om att vara omringad av konstnärer, livsälskare, annorlunda tänkande, modiga människor.

Jag vågar påstå. Att jag är påväg.

Mitt hjärta känns så tungt att jag inte har något annat val än att ge upp. Ge upp mina envisa tankar. De gör inget annat än saboterar.

Det finns så mycket jag vill göra. Så mycket jag vill röra. Jag vill vara öppen. Jag. JAG. INGEN ANNAN. INGEN BÄTTRE. INGEN SÄMRE, UTAN JAG.

Och jag tar i min telefon för ofta för att se om han kan ta mig bort en stund och säga att jag är bra fastän jag inte försöker.

Men för mig handlar det inte längre om att vara bra. Han vill ju bara se mig göra det som lyser upp mitt hjärta.

Och jag vill samma sak. Jag kan inte längre känna det här. Jag vill jag vill jag vill. Bara leva nu.

Våga vara nybörjare.

Allt ordnar sig. Allt. Ordnar. Sig.