ett hej och hejdå

Publicerad 01.08.2015 kl. 21:08

idag vaknade jag prick klockan åtta fastän jag kunde ha sovit längre. jag är tacksam över min inre klocka som har bildats under jobbveckan. den funkar tydligen även efter ett läksiäisparty.

hade precis tvättat håret. sen var jag sådär att hups mitt hår ser torrt ut. satt kokosolja i det. det blev oljigt. tvättade det pånytt.

idag hade jag nöjet att säga hej åt julias och linns nya heeem! det var perfekt.

men så sa jag hejdå till dom här två. vi ses om åtta månader efter att ni har utforskat japan, australien och singapore, lycka till <3 (http://sydney-sisters.blogspot.fi/ !!!!!)

Inga
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
Ooh jee photobombaren kommer att bli vår granne xD
Julia02.08.15 kl. 01:26
hahaa!!
02.08.15 11:35
Hätreguud photobombaren xD vi hörs så fort ja hittar netti i aussina! You haven't heard the last of me yet ;*
Jessi02.08.15 kl. 14:42
vi hörs snarast hoppas ja :**
02.08.15 14:45

En del av helheten.

 

Mina sår
Dom läker aldrig helt och hållet
Våra sår
Finns alltid där
Som mindre, som större
Här
 

Inflammerade sår
Desinficerade sår

 

Vi behöver aldrig bli helt "hela"
Att vara hel kanske betyder
Att såren är en del av helheten

 

Tid läker alla sår
Låt tiden läka dina sår
Känns det inte bra
Den obekväma, långsamma, frigivningen i ditt bröst?

 

Känns det inte bra
Att medge att du är sårbar
Att du har sår

 

Djupa eller mindre djupa
Det har ingen skillnad

 

Tänk inte, du behöver inte.

 

Bild från länge sen

Du borde inget.

Varför är det så svårt att acceptera att du är som du är, just nu, just här?

Varför är det så lätt att rabbla upp alla de saker som du borde göra för att vara något annat, och så svårt att medge att du är bra som du är.

Medge. Det är nyckelordet. Det tar ju ont att medge. Det tar ont för ditt ego.

Egotrippar. Allt du ser kan mata ditt ego, kan uppehålla tanken om att du måste vara något annat. 

Sluta hacka ner på dig själv varje dag. Kanske du kan pusta ut. Kanske du kan ge dig själv tid. Kanske du kan vara du, utan behovet att vara något. Du kan ju vara du, bara för att du är.

 

Some som e så svårt.

 

Poddens andra avsnitt!

Så många jag.

 

 

en så jävla inspirerad jag som bara vill slänga rosenblad på alla som går emot på gatan

en överdramatiskt jag som har tårar på kinderna och lyssnar på när min mormor säger

"livet är hårt

i din ålder hade jag varken pengar eller mat

du har alla förutsättningar

att vara människa betyder att man i dendär åldern ska göra smarta beslut o studera flitigt till slut

nog orkar du, lopeta surkuttelu nyt vaan

tiden går så snabbt"

en jag som apatiskt sätter på en basker och tittar i spegeln, känner sig plötsligt som en modell

en jag som försöker lära sig hur man inte känner tusenmiljoner ups and downs varje dag, det ska ju int behöva vara så jävla dramatiskt

 

En fot i tonåren.

 

känner mej som 14-åriga inkku

som int blev bjuden ti fester o tyckte synd om sej själv

skrolla på fb o grät fö att alla andra hade mycke koolare liv

 

tänker på att radera min blogg o insta o alla sociala medier

finns dom fö nån annan orsak än längtan efter validation och distraktion?

 

möglande. patetisk. nolifer.