kosmos

Publicerad 11.02.2017 kl. 15:58

Var är jag och vad gör jag/lär mig?

Nu är jag i Lyon, i Frankrike. Jag är voluntär i ett cafe-galleri. Jag lagar mat, städar, tänker på saker, skriver, ritar, skrattar. Lyon är en bra stad! Inte så stor och överväldigande som Paris, men ändå övermycket saker att se och göra. Jag har träffat så bra människor. Och just nu är jag i det tillståndet som jag känner igen mig själv bäst i - fri och solig. JINX.

Jag lyssnar på mig själv och ger saker tiden som behövs. Jag gör det jag vill, inte för lite, inte för mycke. Nästan varje dag finns det någon känsla i mig som jag måste känna, skriva ner och förstå. Och sedan frågar jag mig själv vad det är som jag behöver. På det sättet kan jag hålla mig uppe.

Och så jobbar jag på att frigöra mig själv från andra människors åsikter - vare sig de vara goda eller dåliga.

Aaaand that's about it!

Inga
Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Så kiva att du börjat uppdatera din blogg mer frekvent! Vad sysslar du med i frankrike? :)
fia linnéa emelie11.02.17 kl. 17:52
hej fia! vi får se hur frekvent det blir :) träffar vänner och voluntärjobbar via workaway ooch lär mig franska :)!
12.02.17 16:18
åå va härlig update!!!
Linn13.02.17 kl. 20:40
ooooook skrev no längre kommentar men resten av den verka raderats::D sku ba tillägga att oj va kul att lyon verkar va treating u good!
Linn13.02.17 kl. 20:41
verkligen :):)
14.02.17 01:11

Some som e så svårt.

 

Poddens andra avsnitt!

Så många jag.

 

 

en så jävla inspirerad jag som bara vill slänga rosenblad på alla som går emot på gatan

en överdramatiskt jag som har tårar på kinderna och lyssnar på när min mormor säger

"livet är hårt

i din ålder hade jag varken pengar eller mat

du har alla förutsättningar

att vara människa betyder att man i dendär åldern ska göra smarta beslut o studera flitigt till slut

nog orkar du, lopeta surkuttelu nyt vaan

tiden går så snabbt"

en jag som apatiskt sätter på en basker och tittar i spegeln, känner sig plötsligt som en modell

en jag som försöker lära sig hur man inte känner tusenmiljoner ups and downs varje dag, det ska ju int behöva vara så jävla dramatiskt

 

En fot i tonåren.

 

känner mej som 14-åriga inkku

som int blev bjuden ti fester o tyckte synd om sej själv

skrolla på fb o grät fö att alla andra hade mycke koolare liv

 

tänker på att radera min blogg o insta o alla sociala medier

finns dom fö nån annan orsak än längtan efter validation och distraktion?

 

möglande. patetisk. nolifer.

 

De e helt okej.

 


Ja o Sanna gjorde en podd.

Vakna klockan åtta.

 

Kan int sova så ja skriver

Måst vakna klockan åtta imoron på moron

De e helt sjukt

Ja vaknar aldri så tidit nuförtiden

De e oxå helt sjukt

 

Tänk att man allti vakna så tidit i gymansie. O sen fo ja ti aalto-universitetet o fortsatte va helt jättedukti. Eller nåja, ja hade också dendär - holy shit madafaka, nya kaverin o unzunzunz every night! - fasen då.

Ja sen sluta ja va så dukti fö ja kom på att ja int ens ville vara de. Så sen fo ja utomlands o fatta hu mycke ja allti ha fösökt att va dukti. Uj.

Sen fortsatte ja känna så en stund till - ja fo ti Helsingfors uni. Men sen fatta ja igen att ja int orka eller ville va dukti. Ja ville int någo som va där.

Så nu e ja här. Vakar. Sover ti sent. Tre månader ha gått o ja ha gjort varierande saker. Många gånger fari hem ti mamma fö att gråta, ibland fått helt sjukt enlightened fiilis, ofta oroa mej.

Men ja, ja sku tänka mej nu att ja börjar komma över dedär att ja sku borda fösöka verka som en siisti o put together o bra människa.

Fö de räcker ju att ja vet att ja e siisti o absolut int put together men i'm getting there.

 

Saknar int att vakna klockan åtta

Men ja saknar att ha en orsak fö att vakna

Men de har ja nufötiden

Oftast

O de e helt sjukt kiva