kosmos

11.02.2017 kl. 15:58

Var är jag och vad gör jag/lär mig?

Nu är jag i Lyon, i Frankrike. Jag är voluntär i ett cafe-galleri. Jag lagar mat, städar, tänker på saker, skriver, ritar, skrattar. Lyon är en bra stad! Inte så stor och överväldigande som Paris, men ändå övermycket saker att se och göra. Jag har träffat så bra människor. Och just nu är jag i det tillståndet som jag känner igen mig själv bäst i - fri och solig. JINX.

Jag lyssnar på mig själv och ger saker tiden som behövs. Jag gör det jag vill, inte för lite, inte för mycke. Nästan varje dag finns det någon känsla i mig som jag måste känna, skriva ner och förstå. Och sedan frågar jag mig själv vad det är som jag behöver. På det sättet kan jag hålla mig uppe.

Och så jobbar jag på att frigöra mig själv från andra människors åsikter - vare sig de vara goda eller dåliga.

Aaaand that's about it!

Inga
Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
Så kiva att du börjat uppdatera din blogg mer frekvent! Vad sysslar du med i frankrike? :)
fia linnéa emelie11.02.17 kl. 17:52
hej fia! vi får se hur frekvent det blir :) träffar vänner och voluntärjobbar via workaway ooch lär mig franska :)!
12.02.17 16:18
åå va härlig update!!!
Linn13.02.17 kl. 20:40
ooooook skrev no längre kommentar men resten av den verka raderats::D sku ba tillägga att oj va kul att lyon verkar va treating u good!
Linn13.02.17 kl. 20:41
verkligen :):)
14.02.17 01:11

En del av helheten.

 

Mina sår
Dom läker aldrig helt och hållet
Våra sår
Finns alltid där
Som mindre, som större
Här
 

Inflammerade sår
Desinficerade sår

 

Vi behöver aldrig bli helt "hela"
Att vara hel kanske betyder
Att såren är en del av helheten

 

Tid läker alla sår
Låt tiden läka dina sår
Känns det inte bra
Den obekväma, långsamma, frigivningen i ditt bröst?

 

Känns det inte bra
Att medge att du är sårbar
Att du har sår

 

Djupa eller mindre djupa
Det har ingen skillnad

 

Tänk inte, du behöver inte.

 

Bild från länge sen

Du borde inget.

Varför är det så svårt att acceptera att du är som du är, just nu, just här?

Varför är det så lätt att rabbla upp alla de saker som du borde göra för att vara något annat, och så svårt att medge att du är bra som du är.

Medge. Det är nyckelordet. Det tar ju ont att medge. Det tar ont för ditt ego.

Egotrippar. Allt du ser kan mata ditt ego, kan uppehålla tanken om att du måste vara något annat. 

Sluta hacka ner på dig själv varje dag. Kanske du kan pusta ut. Kanske du kan ge dig själv tid. Kanske du kan vara du, utan behovet att vara något. Du kan ju vara du, bara för att du är.

 

Some som e så svårt.

 

Poddens andra avsnitt!

Så många jag.

 

 

en så jävla inspirerad jag som bara vill slänga rosenblad på alla som går emot på gatan

en överdramatiskt jag som har tårar på kinderna och lyssnar på när min mormor säger

"livet är hårt

i din ålder hade jag varken pengar eller mat

du har alla förutsättningar

att vara människa betyder att man i dendär åldern ska göra smarta beslut o studera flitigt till slut

nog orkar du, lopeta surkuttelu nyt vaan

tiden går så snabbt"

en jag som apatiskt sätter på en basker och tittar i spegeln, känner sig plötsligt som en modell

en jag som försöker lära sig hur man inte känner tusenmiljoner ups and downs varje dag, det ska ju int behöva vara så jävla dramatiskt

 

En fot i tonåren.

 

känner mej som 14-åriga inkku

som int blev bjuden ti fester o tyckte synd om sej själv

skrolla på fb o grät fö att alla andra hade mycke koolare liv

 

tänker på att radera min blogg o insta o alla sociala medier

finns dom fö nån annan orsak än längtan efter validation och distraktion?

 

möglande. patetisk. nolifer.