de säger släpp loss, sluta vara så kritisk

27.12.2017 kl. 16:00

 

 

Det är lite svårt att släppa loss

 

Jag skulle vilja
Jag skulle så vilja
Leva så som jag i mitt huvud lever

 

Men när det kommer till att leva
Så gör jag antingen fel
Eller så gör jag inte alls

 

Vad är poängen med att ens försöka
När allt ändå blir skit?
När jag ändå är värdelös?

 

Det är svårt att göra saker
Bara för rent behag
Det måste alltid finnas ett krav
 

Frustrerande
Att villa gå
Men höra "nej" varje gång
 

Jag vill bara släppa loss
Orkar varken vara aktiv
Eller lat
 

Jag förstår inte hur det kan vara så svårt

Inga
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:
Din största fiende är ditt tänkande
Kääntäjä02.01.18 kl. 16:37
Ja
02.01.18 21:40

En del av helheten.

 

Mina sår
Dom läker aldrig helt och hållet
Våra sår
Finns alltid där
Som mindre, som större
Här
 

Inflammerade sår
Desinficerade sår

 

Vi behöver aldrig bli helt "hela"
Att vara hel kanske betyder
Att såren är en del av helheten

 

Tid läker alla sår
Låt tiden läka dina sår
Känns det inte bra
Den obekväma, långsamma, frigivningen i ditt bröst?

 

Känns det inte bra
Att medge att du är sårbar
Att du har sår

 

Djupa eller mindre djupa
Det har ingen skillnad

 

Tänk inte, du behöver inte.

 

Bild från länge sen

Du borde inget.

Varför är det så svårt att acceptera att du är som du är, just nu, just här?

Varför är det så lätt att rabbla upp alla de saker som du borde göra för att vara något annat, och så svårt att medge att du är bra som du är.

Medge. Det är nyckelordet. Det tar ju ont att medge. Det tar ont för ditt ego.

Egotrippar. Allt du ser kan mata ditt ego, kan uppehålla tanken om att du måste vara något annat. 

Sluta hacka ner på dig själv varje dag. Kanske du kan pusta ut. Kanske du kan ge dig själv tid. Kanske du kan vara du, utan behovet att vara något. Du kan ju vara du, bara för att du är.

 

Some som e så svårt.

 

Poddens andra avsnitt!

Så många jag.

 

 

en så jävla inspirerad jag som bara vill slänga rosenblad på alla som går emot på gatan

en överdramatiskt jag som har tårar på kinderna och lyssnar på när min mormor säger

"livet är hårt

i din ålder hade jag varken pengar eller mat

du har alla förutsättningar

att vara människa betyder att man i dendär åldern ska göra smarta beslut o studera flitigt till slut

nog orkar du, lopeta surkuttelu nyt vaan

tiden går så snabbt"

en jag som apatiskt sätter på en basker och tittar i spegeln, känner sig plötsligt som en modell

en jag som försöker lära sig hur man inte känner tusenmiljoner ups and downs varje dag, det ska ju int behöva vara så jävla dramatiskt

 

En fot i tonåren.

 

känner mej som 14-åriga inkku

som int blev bjuden ti fester o tyckte synd om sej själv

skrolla på fb o grät fö att alla andra hade mycke koolare liv

 

tänker på att radera min blogg o insta o alla sociala medier

finns dom fö nån annan orsak än längtan efter validation och distraktion?

 

möglande. patetisk. nolifer.