min dröm om en uggla

07.02.2018 kl. 22:51

 

Jag tittar djupt in i ugglans ögon
Säg något till mig, berätta något, avslöja något!
Den börjar skrämma mig
Blicken blir allt mer hotande

 

“Hatar du mig?” frågar jag
Den tittar ödmjukt på mig
“Nej, förstås inte”

 

Jag fortsätter titta djupt
Och den fortsätter hota

 

Inga
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

Det viktigaste på min lista

 

Self-luv listan är gjord. Pointen med den är inte att bli arg på mig själv om jag inte “gör rätt”, utan att ha en lista av konkreta saker som jag kan göra för att må bättre. Allas self-love lista ser säkert olika ut, jag tror inte på att man kan hitta en “10 steps to love yourself”-lista på pinterest som magiskt ändrar ens liv. Jag tror att det kommer från ens hjärta, - då det kommer -, viljan för att ta steg framåt istället för att gå runt i en cirkel. Då vet man också lite intuitivt vad som man mest behöver göra för att gå framåt. Jag har också sett på flera “how to love yourself”-videon och fått tips därifrån, men det måste kännas rätt förrän jag helt enkelt ens orkar testa. Att testa, det är det som är viktigt. Bli inte arg om det inte är perfekt genast eller om du inte gör allt som står där. Det går att ändra på listan och att byta ut saker, eller att börja om, om och när man faller i en grop.

Det viktigaste på min lista. Att känna det man känner och observera det. När man försöker hitta något som kan göra en gladare eller fylla en själv, istället för att helt enkelt känna det man känner i stunden, så bildar man ett hål i sig själv. Hålet blir större och större ju mer man tänker att man borde vara, göra, tänka eller känna något annat som man är, gör, tänker eller känner just nu. Hålet blir mindre då man börjar fokusera på hur det är, - fastän det skulle kännas obekvämt -, istället för att fokusera på hur man tycker att det borde vara. När man bekräftar sig själv och säger att man ändå är ok, så blir negativa känslorna och tankarna svagare och tystare. Det är så viktigt att älska den versionen av sig själv som man är just nu.

Och man kan ändras. Men man ändras inte om man inte bekräftar sig själv först.

Alla talar om allt som dom gör

 

Alla talar om allt som dom har gjort
Men va har de fö skillna va du har gjort
Om du ändå känner dej tom före o efter du gör
Om du int har nån motivation egentligen
Eller nån orsak för att göra
Om du bara gör för att du vet att du då kan glömma dej själv en stund
Sen efteråt e de samma tomma känsla
Som du bara kan fösöka ignorera
 

Ja kan int ignorera den mera
O den gör mej galen
Den får mej int att göra någo annat
Än paralysera mej själv

 

Nu har ja lärt mej att den där tomma känslan bara vill bli omfamnad. Den vill bara att ja ska säga att ja ändå är lika bra. O sen kan man göra saker. För att man vill. Inte för att distrahera sej själv, inte för att visa något åt sej själv eller någon annan. Inte för att det är måsta på, utan för att man vill.
 

Du kan ändras

 

Vi är. Vi behöver inte göra något för att bli, för vi är.

Så gör inget för att bli något annat. Älska det som du redan är.

Du kan ändras, men gör det för att du älskar den du är, inte endast den du vill bli.

Det är här och nu som du har allt. När du försöker uppnå något, då är du inte här, då är du där. Börja här och förbli här.

Du kan göra ditt liv intressant för dig själv. Inte för att det är måsta på, men för att det hör till livets gång att ändras.

Det första steget

 

Spyr ut alla ord nu. Bryr mig inte om någon läser eller hatar eller undrar eller vad.

För det är det första steget typ. Att int bry sig fan om va andra tänker om en.

Eller det första steget är ju att acceptera sig själv, och då ska man int bry sig om vad andra tänker.

Så nu spyr ja bara ut allt. Allt o allt o allt fö ja har ett bagage av bokstäver som har halvt blivit ord och halvt bara väntar på att bungee jumpa ut i världen. Dom bara simmar långsamt i grumliga vattnet inuti mitt bröst just nu. Herrejösses så poetiskt.

Iallafall pointen är att ja har suttit apatiskt i min säng många många månader nu och ja har den där lilla inkku i mig som bara vill hoppa skutta skratta skrika sjunga och varje gång som ja har försökt göra det så har nåt gått fel o ja har funnit mig själv i samma plats om och om igen.

Massor med google docs med ord som är lite för deppiga men som kanske bara sku kunna kastas ut i världen så att dom kan se ljuset och likaså jag.

Ja vill fan bara vara ung o glad o lessen ibland med emfas på ibland. Hur, det vet ja exakt ej men hej de här me att skriva makes a huge difference.

Hur älskar man sig själv?

 

Man ska göra saker som man älskar. Men man ska också acceptera sig själv då när man inte skulle orka göra saker som man älskar. Ska man sen göra dom där sakerna ändå? Fast man inte ska orka. Ibland är det bättre att låta vara, bara bli under täcket. Ibland är det bättre att ge sig själv en liten smisk och fara ut i världen. Var går gränsen? Att göra eller inte göra. När älskar man sig själv och när är man för snäll eller för sträng?

Idag är att det är dags att starta en self-luv journey. Ska på samma gång också lära mig vad det betyder.