min dröm om en uggla

07.02.2018 kl. 22:51

 

Jag tittar djupt in i ugglans ögon
Säg något till mig, berätta något, avslöja något!
Den börjar skrämma mig
Blicken blir allt mer hotande

 

“Hatar du mig?” frågar jag
Den tittar ödmjukt på mig
“Nej, förstås inte”

 

Jag fortsätter titta djupt
Och den fortsätter hota

 

Inga
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

Undran

 

"Livet är så vackert. Du är så vacker. Jag kan inte känna det, jag känner bara längtan efter att känna det. Jag ser det vackra livet från en distans, det verkar som att jag aldrig är inne i det. Livet känns separat från mig, som om jag skulle vara en ensam vandrare på gatorna."


Ibland känner jag mig ännu så. Som att jag måste anstränga mig för att känna att jag finns, där på gatan bland alla människor. Men nuförtiden så vet jag, att undran över det som är, kommer när man inte tänker på det som är.

Flow mode


Detta inlägg handlar inte om kläder som jag ska ha på mig på flow, fastän det bra kunde ha handlat om det.

Gjorde en skattkarta åt mig själv, en sån vart man sätter bilder av det som man önskar. En av bilderna var ordet FLOW, som at the time mest bara symboliserade att jag ville känna att jag lever på ett flödande, spontant, inspirerat sätt.

Fast forward och jag får ett e-mail: vill du vara voluntär på flow? Då kände jag innerst inne att nä, det vill jag inte. Jag ville inte planera min sommar, jag ville inte förbinda mig till något. Men mitt huvud tänkte, fan vilket sammanträffande, det här måste jag ju göra, det här får ju mig att bli lite mera kool och aktiv i världen.

Fast forward och det är onsdag, flow är i övermorgon. Jag hittade någon idag att gå dit istället för mig, efter att jag fattade att hela planen bara stressade mig. För hur löjligt det än låter, så hindrar flow festivalen mig från att leva i ett flow tillstånd. Där har vi det verkliga sammanträffandet.

Har haft bra dagar på senaste tiden, men en lärdom som nu kom upp som en massa tårar, förvirrande tankar, och inställda planer, handlar just om det här.

Jag känner mig överväldigad, stressad över dom minsta sakerna, som ett kontrollfreak, och det enda jag vill, är att ha ett tomt papper framför mig. Ett alldeles tomt papper, utan en endaste en plan, utan ett endaste ett måste.

Eftersom jag har börjat stå på mina egna fötter igen så har jag försökt kontrollera mina dagar, mina känslor, mina tankar. Positivitet, positivitet! Bara positivitet! Men det är inte så det fungerar.

 

 

 

 

Såna här dagar kommer, såna här dagar går. Men dom kommer alltid för en orsak.

Jag ser inte så värst flow mode ut, eller hur? Och det var ju hela pointen, att känna mig inspirerad och spontan. Inte att stressa, planera, kontrollera. Vara rädd.

Och jag kommer att få det jag önskade mig. Jag måste bara gå en liten omväg.

Bara vara, än en gång. Där måste jag börja. Bara lita på att jag kommer att ha underbara upplevelser, bara jag orkar vänta och inte fylla mina dagar fullt med sådant som jag sist och slutligen inte ens har lust att göra.

Det kan faktiskt vara svårt ibland att veta om man gör något på grund av ren inspiration, eller rädsla. Varje gång som jag har gjort något som inte härstammat från inspiration, har det blivit lite fel. Lite stelt, lite dött, lite neurotiskt.

För stora förhoppningar, för lite äkta uppmuntran.

Och det kommer att hända enda tills jag vågar lita på att inspiration kommer att komma. Flow mode kommer att komma. Jag behöver inte göra något, jag behöver inte gå någonstans. Det enda som krävs, är tillit. Jag vill flyta och göra saker på grund av rena uppmaningen från mitt inre. Och om jag tror på att det är möjligt, så är det!

Från en dag redan bortglömd


Från en dag då jag ännu kände mig såhär:

"Bra Inga-Stina, bra jobbat"
Jag gråter
Och gråter
Känner mig som en 6-åring

Livets vackerhet gör mig stressad
Den ställer krav på mig
Njut av det
Varför kan du inte bara njuta av det?

Jag borde inte gråta och tycka synd om mig själv
Jag borde inte gå med på att känna och tänka så här
Men pånåsätt så känns det skönt
Pånåsätt så ger jag mig själv lov att än en gång
Bara vara

Musik, blommor, allt det där
Jag vet inte mera hur jag bara kunde stanna upp och njuta av det

Får inte mig själv att göra något
O varför borde jag göra något om jag vet att jag skulle göra det bara för att göra något
Om jag vet att jag inte skulle kunna let go och njuta av det?

Mä tiedän sopivasti


mä tiedän
sopivasti

tää on niin ihanaa
enmä pelkää
enmä pelkää sua, en ketään!

hei kuka sä oot?
hei kuka mä oon?
mistä mä pidän mitä mä haluun tehdä?

mut valo sanoo että ihan sama
jännittynyt tyyppi on hauska ja hassu ja tosi kiva

mun ei tarvii näyttää miten #hyvämäoon
meen vaan valoon muiden luo

tää mun elämä on aika inspiroivaa
paljon energiaa
mua innostaa

mä haluun hyppiä NONSTOP
rakastaa rytmiä NONSTOP

Räknar glädjetårar


jag bryr mig inte längre
endast om
allt som finns

för mig här
allt som får mig
att räkna mina glädjetårar

alla stunder här
som påminner mig
håll dig öppen

våga säga att du litar
minä antaudun

lupaan olla pettymättä
ja lupaan uskaltaa uskoa
lupaan olla kärsivällinen
kaikki tulee aikanaan
ja kun se tulee
se tuntuu suuremmalta kuin olisit koskaan uskaltanut uskoa