Det är bara så som det är.

13.03.2018 kl. 12:08

 

När jag var och hälsa på Julia förra veckan i Toulouse

 

Jag har försökt få dagarna och månaderna och alla kommande år att gå perfekt.


Perfektionism.

 

Det paralyserar mig. Jag har legat i min säng, dels för att jag varit trött men också dels för att jag inte har vetat vad jag ska göra.

 

Och nu tror jag att jag har förstått något fundamentalt.

 

Ingen kommer någonsin att veta vad som är perfekt för en själv just här och just nu.
Det finns ingenting som är perfekt för en själv just här och just nu.
Ingenting är perfekt just här och just nu.

 

Därför är vissa (jag, ibland) olyckliga och vissa lyckliga. Dom lyckliga vet att man inte kan välja rätt eller fel. Göra rätt eller fel. Vara rätt eller fel.

 

Jag har tänkt att min intuition ska leda mig fram någonstans, någonstans som äntligen känns rätt. Men intuitionen hjälper inte ett skit om man tror att den ska föra en till en plats som är perfekt.

 

Det handlar inte om att välja rätt, göra rätt, leva rätt, dö rätt. Det handlar om att ta varje situation som den är, varje stund som den är.

 

Det räcker med att du försöker, du behöver inte göra rätt.
Det viktigaste är att försöka, nu. Det finns också tider då man inte försöker, eller då det enda man försöker är att inte försöka.

 

Om du gör ens en sak som du tycker om att göra i ditt liv. Då är du påväg mot rätt håll.

 

Jag har det här livet just nu. Så är det. Och jag är precis där jag skall vara. Så är det.
Och jag kan sluta tänka att jag borde vara coolare, vara bättre på olika saker, göra mera, och så vidare.

 

Saker kan ordna sig. Och de ordnar sig. Om jag försöker.

 

Och det finns stunder då man inte känner sig bra. Och det finns stunder då man känner sig så dålig att man flyr. Och då handlar den stunden om att fly. Och det är inte fel. Det är bara så som det är.

 

Jag såg en dokumentär där en konstnär sa, att 15 år av hans liv, om jag minns rätt, gick åt att använda droger. Och det var inte fel. Det var bara så det var då.

 

Det är så jag vill se på livet.

 

Inga-Stina
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Ja blev så glad nä ja läste denhä rubriken! O du har sååå rätt, o fastän de int allti e lätt att acceptera, så e de de enda man egentligen kan göra, för de e ju den enda sanningen. Vi e bara här just nu...
Julia15.03.18 kl. 08:24
Post scriptum. dendä bilden, alltså ja fattar int hu du ha gjort de men ja älskar färgerna!
Densamme15.03.18 kl. 08:26
så härlit o höra :--) kiva om du fick någo ut av de ! o tackk :D
15.03.18 17:21

Flow mode


Detta inlägg handlar inte om kläder som jag ska ha på mig på flow, fastän det bra kunde ha handlat om det.

Gjorde en skattkarta åt mig själv, en sån vart man sätter bilder av det som man önskar. En av bilderna var ordet FLOW, som at the time mest bara symboliserade att jag ville känna att jag lever på ett flödande, spontant, inspirerat sätt.

Fast forward och jag får ett e-mail: vill du vara voluntär på flow? Då kände jag innerst inne att nä, det vill jag inte. Jag ville inte planera min sommar, jag ville inte förbinda mig till något. Men mitt huvud tänkte, fan vilket sammanträffande, det här måste jag ju göra, det här får ju mig att bli lite mera kool och aktiv i världen.

Fast forward och det är onsdag, flow är i övermorgon. Jag hittade någon idag att gå dit istället för mig, efter att jag fattade att hela planen bara stressade mig. För hur löjligt det än låter, så hindrar flow festivalen mig från att leva i ett flow tillstånd. Där har vi det verkliga sammanträffandet.

Har haft bra dagar på senaste tiden, men en lärdom som nu kom upp som en massa tårar, förvirrande tankar, och inställda planer, handlar just om det här.

Jag känner mig överväldigad, stressad över dom minsta sakerna, som ett kontrollfreak, och det enda jag vill, är att ha ett tomt papper framför mig. Ett alldeles tomt papper, utan en endaste en plan, utan ett endaste ett måste.

Eftersom jag har börjat stå på mina egna fötter igen så har jag försökt kontrollera mina dagar, mina känslor, mina tankar. Positivitet, positivitet! Bara positivitet! Men det är inte så det fungerar.

 

 

 

 

Såna här dagar kommer, såna här dagar går. Men dom kommer alltid för en orsak.

Jag ser inte så värst flow mode ut, eller hur? Och det var ju hela pointen, att känna mig inspirerad och spontan. Inte att stressa, planera, kontrollera. Vara rädd.

Och jag kommer att få det jag önskade mig. Jag måste bara gå en liten omväg.

Bara vara, än en gång. Där måste jag börja. Bara lita på att jag kommer att ha underbara upplevelser, bara jag orkar vänta och inte fylla mina dagar fullt med sådant som jag sist och slutligen inte ens har lust att göra.

Det kan faktiskt vara svårt ibland att veta om man gör något på grund av ren inspiration, eller rädsla. Varje gång som jag har gjort något som inte härstammat från inspiration, har det blivit lite fel. Lite stelt, lite dött, lite neurotiskt.

För stora förhoppningar, för lite äkta uppmuntran.

Och det kommer att hända enda tills jag vågar lita på att inspiration kommer att komma. Flow mode kommer att komma. Jag behöver inte göra något, jag behöver inte gå någonstans. Det enda som krävs, är tillit. Jag vill flyta och göra saker på grund av rena uppmaningen från mitt inre. Och om jag tror på att det är möjligt, så är det!

Från en dag redan bortglömd


Från en dag då jag ännu kände mig såhär:

"Bra Inga-Stina, bra jobbat"
Jag gråter
Och gråter
Känner mig som en 6-åring

Livets vackerhet gör mig stressad
Den ställer krav på mig
Njut av det
Varför kan du inte bara njuta av det?

Jag borde inte gråta och tycka synd om mig själv
Jag borde inte gå med på att känna och tänka så här
Men pånåsätt så känns det skönt
Pånåsätt så ger jag mig själv lov att än en gång
Bara vara

Musik, blommor, allt det där
Jag vet inte mera hur jag bara kunde stanna upp och njuta av det

Får inte mig själv att göra något
O varför borde jag göra något om jag vet att jag skulle göra det bara för att göra något
Om jag vet att jag inte skulle kunna let go och njuta av det?

Mä tiedän sopivasti


mä tiedän
sopivasti

tää on niin ihanaa
enmä pelkää
enmä pelkää sua, en ketään!

hei kuka sä oot?
hei kuka mä oon?
mistä mä pidän mitä mä haluun tehdä?

mut valo sanoo että ihan sama
jännittynyt tyyppi on hauska ja hassu ja tosi kiva

mun ei tarvii näyttää miten #hyvämäoon
meen vaan valoon muiden luo

tää mun elämä on aika inspiroivaa
paljon energiaa
mua innostaa

mä haluun hyppiä NONSTOP
rakastaa rytmiä NONSTOP

Räknar glädjetårar


jag bryr mig inte längre
endast om
allt som finns

för mig här
allt som får mig
att räkna mina glädjetårar

alla stunder här
som påminner mig
håll dig öppen

våga säga att du litar
minä antaudun

lupaan olla pettymättä
ja lupaan uskaltaa uskoa
lupaan olla kärsivällinen
kaikki tulee aikanaan
ja kun se tulee
se tuntuu suuremmalta kuin olisit koskaan uskaltanut uskoa

Det vackraste livet

 

Livet som levs utan rädsla, det är det vackraste livet.

Det slog mig hur jävla härligt det är att vara människa. Hur råa och härliga känslor vi kan känna. Allt som vi kan uppleva, allt som finns här som man kan njuta och lära sig av.

Tänk så jävla vackert det är att inte vara rädd längre, att våga lita på universum och andra människor och sin framtid. Att våga älska någon utan att hålla tillbaka.

Att våga vara en kvinna utan att skämmas över sin kropp och förstå att man faktiskt är så kraftfull. Man kan leva ett sådant liv som man vill leva.

Alla tankar som känns dåliga är falska. Det enda som du kan lita på är rösten inuti, lär dig att vara så tyst att du hör den.

Där var några uppenbarelser. Jag känner mig så ny och så positiv och det är bara så härligt att må bra <3