Det är bara så som det är.

13.03.2018 kl. 12:08

 

När jag var och hälsa på Julia förra veckan i Toulouse

 

Jag har försökt få dagarna och månaderna och alla kommande år att gå perfekt.


Perfektionism.

 

Det paralyserar mig. Jag har legat i min säng, dels för att jag varit trött men också dels för att jag inte har vetat vad jag ska göra.

 

Och nu tror jag att jag har förstått något fundamentalt.

 

Ingen kommer någonsin att veta vad som är perfekt för en själv just här och just nu.
Det finns ingenting som är perfekt för en själv just här och just nu.
Ingenting är perfekt just här och just nu.

 

Därför är vissa (jag, ibland) olyckliga och vissa lyckliga. Dom lyckliga vet att man inte kan välja rätt eller fel. Göra rätt eller fel. Vara rätt eller fel.

 

Jag har tänkt att min intuition ska leda mig fram någonstans, någonstans som äntligen känns rätt. Men intuitionen hjälper inte ett skit om man tror att den ska föra en till en plats som är perfekt.

 

Det handlar inte om att välja rätt, göra rätt, leva rätt, dö rätt. Det handlar om att ta varje situation som den är, varje stund som den är.

 

Det räcker med att du försöker, du behöver inte göra rätt.
Det viktigaste är att försöka, nu. Det finns också tider då man inte försöker, eller då det enda man försöker är att inte försöka.

 

Om du gör ens en sak som du tycker om att göra i ditt liv. Då är du påväg mot rätt håll.

 

Jag har det här livet just nu. Så är det. Och jag är precis där jag skall vara. Så är det.
Och jag kan sluta tänka att jag borde vara coolare, vara bättre på olika saker, göra mera, och så vidare.

 

Saker kan ordna sig. Och de ordnar sig. Om jag försöker.

 

Och det finns stunder då man inte känner sig bra. Och det finns stunder då man känner sig så dålig att man flyr. Och då handlar den stunden om att fly. Och det är inte fel. Det är bara så som det är.

 

Jag såg en dokumentär där en konstnär sa, att 15 år av hans liv, om jag minns rätt, gick åt att använda droger. Och det var inte fel. Det var bara så det var då.

 

Det är så jag vill se på livet.

 

Inga-Stina
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:
Ja blev så glad nä ja läste denhä rubriken! O du har sååå rätt, o fastän de int allti e lätt att acceptera, så e de de enda man egentligen kan göra, för de e ju den enda sanningen. Vi e bara här just nu...
Julia15.03.18 kl. 08:24
Post scriptum. dendä bilden, alltså ja fattar int hu du ha gjort de men ja älskar färgerna!
Densamme15.03.18 kl. 08:26
så härlit o höra :--) kiva om du fick någo ut av de ! o tackk :D
15.03.18 17:21

En del av helheten.

 

Mina sår
Dom läker aldrig helt och hållet
Våra sår
Finns alltid där
Som mindre, som större
Här
 

Inflammerade sår
Desinficerade sår

 

Vi behöver aldrig bli helt "hela"
Att vara hel kanske betyder
Att såren är en del av helheten

 

Tid läker alla sår
Låt tiden läka dina sår
Känns det inte bra
Den obekväma, långsamma, frigivningen i ditt bröst?

 

Känns det inte bra
Att medge att du är sårbar
Att du har sår

 

Djupa eller mindre djupa
Det har ingen skillnad

 

Tänk inte, du behöver inte.

 

Bild från länge sen

Du borde inget.

Varför är det så svårt att acceptera att du är som du är, just nu, just här?

Varför är det så lätt att rabbla upp alla de saker som du borde göra för att vara något annat, och så svårt att medge att du är bra som du är.

Medge. Det är nyckelordet. Det tar ju ont att medge. Det tar ont för ditt ego.

Egotrippar. Allt du ser kan mata ditt ego, kan uppehålla tanken om att du måste vara något annat. 

Sluta hacka ner på dig själv varje dag. Kanske du kan pusta ut. Kanske du kan ge dig själv tid. Kanske du kan vara du, utan behovet att vara något. Du kan ju vara du, bara för att du är.

 

Some som e så svårt.

 

Poddens andra avsnitt!

Så många jag.

 

 

en så jävla inspirerad jag som bara vill slänga rosenblad på alla som går emot på gatan

en överdramatiskt jag som har tårar på kinderna och lyssnar på när min mormor säger

"livet är hårt

i din ålder hade jag varken pengar eller mat

du har alla förutsättningar

att vara människa betyder att man i dendär åldern ska göra smarta beslut o studera flitigt till slut

nog orkar du, lopeta surkuttelu nyt vaan

tiden går så snabbt"

en jag som apatiskt sätter på en basker och tittar i spegeln, känner sig plötsligt som en modell

en jag som försöker lära sig hur man inte känner tusenmiljoner ups and downs varje dag, det ska ju int behöva vara så jävla dramatiskt

 

En fot i tonåren.

 

känner mej som 14-åriga inkku

som int blev bjuden ti fester o tyckte synd om sej själv

skrolla på fb o grät fö att alla andra hade mycke koolare liv

 

tänker på att radera min blogg o insta o alla sociala medier

finns dom fö nån annan orsak än längtan efter validation och distraktion?

 

möglande. patetisk. nolifer.